Social isolering/objektiv ensamhet och tillgång till nära vän
I SCB:s senaste studie1 av förekomst av social isolering baserat på ett slumpvis urval av befolkningen över 16 år, visades att ungefär 4 procent av respondenterna kunde beskrivas som socialt isolerade. Detta enligt definitionen ”om de bor ensamma och inte träffar anhöriga, bekanta eller vänner oftare än ett par gånger i månaden ”. Andelen var högre bland äldre personer. Bland de mellan 75 och 84 år var andelen 10 procent medan den bland ungdomar 16-24 år endast 1 procent. De allra äldsta, personer över 85 år, rapporterade i högst utsträckning social isolering (15 procent).
Social isolering i olika åldersgrupper
Social isolering i procent för män och kvinnor i olika åldersgrupper 2016–2017
SCB har också undersökt människors umgängesfrekvenser. En fråga gäller hur ofta människor i Sverige umgås med dels nära anhöriga som man inte bor mer, dels övriga släktingar, vänner och bekanta. Resultatet från en studie från 2016/17 2 visade att 30 procent umgås ofta (minst en gång i veckan) med både nära anhöriga och vänner. 4 procent uppger att de umgås sällan (högst någon gång i kvartalet) med anhöriga och andra vänner.
13 procent av befolkningen har inte nära vän, medan 87 procent uppger att de har en nära vän3. En liten skillnad mellan könen finns: 83 procent av männen jämfört med 90 procent av kvinnorna uppger att de har en nära vän. Bland personer mellan 16-44 år har de flesta en nära vän, ungefär 9 av 10.
Subjektiv ensamhet
Det finns få rikstäckande undersökningar av subjektiv, upplevd ensamhet men fler som gäller specifika åldersgrupper. Sammantaget visar forskningen att de allra äldsta invånarna och ungdomar mellan 15-25 år är de grupper som anger högst förekomst av ensamhet. SOM-undersökningen från 20143 har undersökt förekomsten av subjektiv ensamhet i Sverige. Den delade in begreppet i underkategorierna subjektiv emotionell ensamhet och subjektiv social ensamhet. För att mäta den subjektiva ensamheten ställdes 6 enkätfrågor där deltagarna fick ta ställning till olika påståenden. De första fyra frågorna syftar till att fånga den subjektiva sociala ensamheten och de sista två är avsedda att fånga den subjektiva emotionella ensamheten.
Som bilden ovan visar kan man se att 6 procent av deltagarna instämmer helt eller delvis men att de inte har några nära vänner som förstår dem och drygt 7 procent med att de inte känner sig nära sin familj.
Subjektiv ensamhet bland ungdomar och unga vuxna
Enligt Folkhälsomyndighetens undersökning ”Skolbarns hälsovanor”4 är andelen 15-åringar som anger att de ofta eller alltid känner sig ensamma 14,7 procent bland flickorna och 8.3 procent bland pojkarna.
En majoritet av både pojkar och flickor anger att de har socialt stöd, från vänner och det är en högre andel flickor som håller med om påståendena. Men, mellan 25-30% av flickorna anger att de inte har nära vänner som de får stöd av, och bland pojkarna är denna andel mellan 40-50 %.
En enkätstudie från Ungdomsbarometern och Boinstitutet5 visar att var fjärde ungdom rapporterar att hen upplever livet som ensamt. Det är en ökning med 9 procentenheter sedan 2015.
Subjektiv ensamhet bland äldre personer
Enligt Dahlberg6, som studerat subjektiv ensamhet bland äldre (över 77 år) under flera decennier, har andelen som svarat att de ofta eller nästan alltid känner sig ensamma har varit ganska jämn sedan 1992. I den senaste mätningen, 2014, utgjorde den andelen 11,3 procent, jämfört med 1992 då den var 12,4.
Ensamhet bland personer 77 år eller äldre 1992-2014
I Socialstyrelsens årliga undersökning7 ”Vad tycker de äldre om äldreomsorgen?” finns frågor om upplevd ensamhet. Målgruppen är alla äldre som har någon form av omsorgsinsats, antingen hemtjänst eller särskilt (vård och omsorgs) boende. Undersökningen visar att de som bor på särskilt boende besväras mer av ensamhet än de som bor i ordinärt boende med hemtjänst. Den är också betydligt högre (13-19% svarar Ja ofta) än i studien ovan; som ofta eller alltid känner sig ensamma (11-12 procent i Dahlbergs studie). En förklaring kan vara att en majoritet av de som bor på särskilt boende i Sverige har en demensdiagnos, vilket i flera studier visat sig ha samband med ökad grad av upplevd ensamhet.
Referenser
1. Statistiska Centralbyrån SCB (2019) Undersökningar av levnadsförhållanden 2016-2017 (ULF/SILC) samt 2012-2013
2. Statistiska Centralbyrån SCB (2020) Undersökningar av levnadsförhållanden 2016-2017 (ULF/SILC) .
3. Brülde, B., & Fors Connolly. (2015) Den svenska ensamheten: om hur olika former av ensamhet påverkar vårt välbefinnande, i Bergströms, A., Johansson, B., Oskarssson, H & Oskarsson, M (red) Fragment. Göteborgs universitet
4. Folkhälsomyndigheten (2019). Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18
5. Boinstitutet & Ungdomsbarometern.(2020) Ensam hemma – en studie om ensamhet i boendet bland unga. Ungdomsbarometern AB
6. Dahlberg, L., Abahi, N. & Lennartsson, C. (2018) Lonelier than ever? Loneliness of older people over two decades. Archives of gerontology and geriatrics (print), vol 75, 96-103.
7. Socialstyrelsen (2020) Vad tycker de äldre om äldreomsorgen, 2020?