Background Image

Interventioner

8th Apr 2021 in

Orsaker till ensamhet varierar mycket mellan olika individer och de kan finnas både samhälleliga, relationella och individuella faktorer. Därför behövs en bredd av interventioner på olika nivåer i samhället1.

Internationella översikter av interventionsstudier

När det gäller individnivån, är de flesta interventioner som utvärderats riktade till äldre personer som upplever ensamhet eller är socialt isolerade. Det har gjorts flera internationella forskningsöversikter av interventionsstudier där fokus varit att utvärdera interventionernas upplägg, innehåll och resultat. En del interventioner ges gruppvis, en del enbart till enskilda individer och andra innehåller både gruppmoment och individuella moment. Generellt sett är det svårt att dra några säkra slutsatser på grund av stor heterogenitet, metodologiska brister och problem och komplexiteten i interventionerna. Ett exempel på komplexitet är att man ibland inte kan säga säkert att det var innehållet i en viss intervention som minskade deltagarens ensamhet, då flera andra faktorer såsom gruppkonstellationen eller terapisammanhanget också kan påverka resultatet 2.

Gardiner och medarbetare3 har gjort en av de internationella översikterna, i vilken endast interventioner riktade till äldre personer ingick. Forskarna identifierade sex olika typer av interventioner: interventioner för att underlätta social interaktion, individuell/gruppterapi, insatser där professionella från hälso-och sjukvården gör hembesök för att socialisera, djurterapier, väntjänst, fritidsaktiviteter/kurser. Översikten visade att det fanns lyckade varianter inom alla dessa kategorier. Något som förvånade forskarna och som går emot tidigare studier är att gruppaktiviteter inte visade sig vara mer effektiva i att minska ensamhet än insatser/aktiviteter som riktade sig till enskilda, exempelvis visade individuella kurser i dator och internetanvändning stor framgång. Vidare visades att djurterapi kunde vara mer effektiv om den gavs individuellt än i grupp. Dessa resultat är betydelsefulla eftersom många av de som är socialt isolerade eller upplever ensamhet är svåra att nå och har svårt att ta sig iväg från hemmet tex på grund av funktionsnedsättning. Genom kvalitativa studier kunde forskarna få fram vilka beståndsdelar som var gemensamma för de mest framgångsrika interventionerna. Dessa var:

·       Anpassningsbarhet. Det visade sig att större, nationella interventioner ofta var svåra att anpassa till lokala omständigheter. Behovet av flexibilitet är också nödvändigt för att kunna möta individuella behov. En mer lokal kontroll och organisering av aktiviteter, exempelvis då deltagare är med och påverkar innehållet visade sig vara mer effektiv i att skapa sociala relationer mellan människor och i att skapa en långsiktighet.

·       Deltagares engagemang i utveckling och planering av aktivitet. Analysen visade att äldre personer vill få möjlighet att själva vara med att utveckla och utforma de projekt och aktiviteter som de ska få ta del av. De interventioner där så var fallet visade sig också vara mest effektiva gällande att minska ensamhet. En annan viktig aspekt är att insatser som bygger på partnerskap hos flera organisatörer har större chans att överleva och implementeras efter att den professionella aktören som varit med i uppstarten dragit sig tillbaka.

·       Produktivt engagemang. Produktiva aktiviteter visade sig vara mer effektiva i att minska ensamhet och mer uppskattade än passiva aktiviteter. Exempel är gruppinterventioner som fokuserar på att skapa nya möjligheter till social interaktion och till nya nätverk. Det kan också handla om att skapa saker tillsammans, vilket då involverar kreativitet och ett gemensamt mål, vilket kan förstärka känslan av gemenskap. Aktiviteter som gav möjlighet till att lösa problem och utmaningar var enligt deltagarna de allra mest uppskattade.

En liknande översikt från Nordiska ministerrådet4 visade även den på vikten av att involvera deltagarna i planering och implementering av interventionen. Förutom detta identifierades följande framgångsfaktorer:

·       Att interventionen riktas till en specifik målgrupp, till exempel kvinnor, änkor, fysisk inaktiva eller personer med psykiska hälsoproblem.

·       Att kvaliteten är hög vad gäller val av, utbildning och stöd till interventionens ledare och koordinatorer

Att existerande samhällsresurser nyttjas till interventionen med sikte mot att utöka samhällsgemenskapen

 

KBT och maladaptiv social kognition

En välstuderad intervention som visat sig framgångsrik mot upplevd ensamhet är kognitiv beteendeterapi, KBT som fokuserar på att behandla det som kallas maladaptiv social kognition - negativa tankar om sig själv och andras uppfattningar om en själv. Cacioppo5 beskriver hur en ofrivilligt ensam person som inte får hjälp i ett tidigt stadie kan fastna i en ond cirkel av negativa tankar om sig själv och sin interaktion med andra vilket leder till rädsla samt förhöjd uppmärksamhet mot sociala hot, och tillbakadragande och mer social isolering.

EASE

En annan metod som visat sig framgångsrik i att minska ensamhet är handlingsplanen EASE, som står för Extend yourself, Action plan, Selection och Expect the best (EASE). Denna metod är utvecklad av Cacioppo6, en amerikansk socialpsykolog och professor som forskat på ensamhet under många år.

Handlingsplanen lägger stort ansvar på den enskilde individen, att aktivt bryta isolering genom små steg i taget. De olika stegen kan i korthet beskrivas enligt följande:

Extend yourself:  att våga ge sig ut och träffa nya människor.

Action plan: Att ta kontrollen över sitt liv, förstå man gillar att göra och hur man fungerar som person. Förstå i vilka situationer man är trygg och i vilka blir man osäker.

Selection: Kvaliteten i relationerna är viktigare än kvantiteten. När man känner sig själv och vet vilken personlighetstyp man är blir det lättare att hitta likasinnade som man har lättare att bygga relationer med.

Expect the best: Ha en positiv inställning i möten och utgå ifrån att människor vill dig väl.

 

Interventioner på relationsnivå kan vara familjestöd av olika slag som främjar goda relationer inom familjer och förebygger konflikter. Det kan också handla om grupper för nyblivna föräldrar1. Interventioner på närsamhällsnivå kan exempelvis vara social prescribing (social aktivitet på recept/social förskrivning) och ABC- (Act-Belong-Commit) kampanjen. Interventioner på samhällsnivå kan vara av mer förebyggande typ och handla om att förändra normer kring sociala relationer vara nationella kampanjer. Andra exempel är nationella kampanjer och strategier såsom brittiska Campaign to end loneliness och den brittiska regeringens strategi mot ensamhet ”A connected society – a strategy for tackling loneliness”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Referenser

Holt-Lunstad (2018). Why Social Relationships Are Important for Physical Health: A Systems Approach to Understanding and Modifying Risk and Protection. Annual Reviews.

Ensamhet bland äldre personer i Norden. Nordiska ministerrådet. 2020

Gardiner, C., Geldenheys, G., Gott, M. (2016). Interventions to reduce social isolation and loneliness among older people: an integrative review. Health and Social Care in the community 26, 147–157

4 Cacioppo, S. & Cacioppo, J. (2015). Loneliness: Clinical Import and Interventions.

5 Cacioppo, J.T & Patrick, W (2008). Loneliness Human Nature and the Need for Social Connection. W.W. Norton & Company

6 Holt-Lunstad (2018). Why Social Relationships Are Important for Physical Health: A Systems Approach to Understanding and Modifying Risk and Protection. Annual Reviews.