Ofrivillig ensamhet kan beskrivas som en känsla som uppstår när ens nätverk av sociala relationer är bristfällig avseende kvalitet eller kvantitet. Känslan uppkommer när en persons önskade sociala relationer inte överensstämmer med verkligheten [1]. Ofrivillig ensamhet kan delas in i existentiell, social och emotionell ensamhet. Social ensamhet innebär upplevd frånvaro av ett socialt nätverk där känslan av gemenskap och tillhörighet uppstår. Emotionell ensamhet innebär en avsaknad av någon som står en känslomässigt nära, en intim anknytning [2]. Existentiell ensamhet kan förklaras som en känsla av att vara fundamentalt åtskild från andra människor och universum [3]. Peter Strang, professor i onkologi-patologi vid Karolinska institutet, beskriver existentiell ensamhet som att den bygger på våra innersta tankar och känslor som inte går att dela med någon annan, som till exempel upplevelsen av döden [4] . Ofrivillig ensamhet är skadligt för hälsan och har i studier visat sig vara signifikant korrelerat med både fysisk och psykisk ohälsa[5] . Faktum är att ofrivillig ensamhet är lika farligt som tobaksrökning och innebär en högre dödlighet jämfört med fetma och fysisk inaktivitet [6] . Det finns studier som visar att ofrivillig ensamhet ökar risken för hjärt-och kärlsjukdom, stroke[7] och depression. Ofrivillig ensamhet och depressiva symtom har visat sig vara synergiska vilket innebär att faktorerna förstärker varandras uppkomst och hämmar således välbefinnandet [8] . Ofrivillig ensamhet är även starkt korrelerat med självskattad hälsa [9] och ökar risken för dödligheten oavsett sjukdomsdiagnos [10]. Det har även visat sig att personer som upplever sig vara socialt isolerade söker sig oftare till sjukvården och att ökad social delaktighet reducerar sjukhusbesöken [11] . Ofrivillig ensamhet är ofta associerat till en problematik som mestadels drabbar äldre personer. Statistiska centralbyråns (SCB) medborgarundersökning om levnadsförhållanden visar förvisso att social isolering är mest utpräglad bland äldre personer [12] . Social isolering mäter dock objektiv ensamhet vilket inte är samma sak som en subjektiv känsla av ensamhet. Studier som fokuserar på att mäta subjektiv ensamhet visar i motsats till SCB´s undersökningar att yngre åldersgrupper i Sverige är mer drabbade jämfört med äldre [13 -15].
Referenser
[1] Perlman, D. & Peplau, L. A., (1982). Loneliness research: A survey of empirical findings. I L. A. Peplau & S. E., Goldston (red.). Preventive the harmful consequences of severe and persistent loneliness. (Artikelnummer: 84-1312, s. 13-46). U.S Department of Health and Human Services.
[2] Weiss, R. S., (1973). Loneliness: The experience of emotional and social isolation. MIT Press.
[3] Bolmsjö, I., Tengland, P-A., & Rämgård, M. (2018). Existential loneliness: an attempt at an analysis of the concept and the phenomenon. Nursing Ethics, vol. 26(5), s. 1310-1325.
[4] Karolinska institutet. (2020). Ensamhet – ett hot mot vår hälsa? Hämtat den 16 oktober 2020 från: https://ki.se/forskning/ensamhet-ett-hot-mot-var-halsa
[5] Luanaigh, O. C & Lawlor, B. A., (2008). Loneliness and the health of older people. International journal of geriatric psychiatry, vol. 23(12), s. 1213–1221
[6] Holt-Lundstad, J., Smith, T. B, & Layton, B. J. (2010). Social Relationships and Mortality Risk: A Meta-analytic Review. Plos Med, vol. 7(7).
[7] Valtorta, N. K., Kanaan, M., Gilbody, S., Ronzi, S., & Hanratty, B. (2016). Loneliness and social isolation as risk factors for coronary heart disease and stroke: systematic review and meta-analysis of longitudinal observational studies. Heart, vol. 102(13), s. 1009-1016.
[8] Cacioppo, J. T., Hughes, M. E., Waite, L. J., Hawkley, L. C., & Thisted, R. A. (2006). Loneliness as a specific risk factor for depressive symptoms: cross-sectional and longitudinal analyses. Psychology and aging, vol. 21(1), s. 140-151.
[9] Nummela, O., Seppänen, M., & Uutela, A. (2011). The effect of loneliness and change in loneliness on self-rated health (srh): a longitudinal study among aging people. Archives of gerontology and geriatrics, vol. 53(2), s. 163-167.
[10] Rico-Uribe, L. A., Caballero, F. F., Martín-María, N., Cabello, M., Ayuso-Mateos, J. L., & Miret, M. (2018). Association of loneliness with all-cause mortality: A meta-analysis. Plos ONE, vol. 13(1).
[11] Cruwys, T., Wakefield, J. R. H., Sani, F., Dingle, G. A., & Jetten, J. (2018). Social Isolation Predicts Frequent Attendance in Primary Care. Annals of Behavioral Medicine, Vol. 52(10), s. 817–829.
[12] SCB (2019). [hemsida]. Fyra procent är socialt isolerade. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/fyra-procent-ar-socialt-isolerade/ [2021-03-15]
[13] Blom, V., Kallings, L. V., Ekblom, B., Wallin, P., Andersson, G., Hemmingsson, E., Ekblom, Ö., Söderling, J., & Ekblom Bak, E. (2020). Self-Reported General Health, Overall and Work-Related Stress, Loneliness, and Sleeping Problems in 335,625 Swedish Adults from 2000 to 2016. International journal of environmental research and public health, 17(2), 511. https://doi.org/10.3390/ijerph17020511
[14] Kumlin, L. & Klintström, H. (2019). Ensamhet – En studie över den ofrivilliga ensamheten i våra städer och vad vi kan göra för att bryta den. Hämtad från: file:///C:/Users/elizet/Downloads/Ensamhetsstudie%202019%20(1).pdf [2021-03-15]
[15] Brülde, B., Fors, F. (2015). Den svenska ensamheten: om hur olika former av ensamhet påverkar vårt välbefinnande In: Annika Bergström, Bengt Johansson, Henrik Oscarsson och Maria Oskarson. (ed.), Fragment: SOM-undersökningen 2014 (pp. 47-61). Göteborg: SOM-institutet